Today was a good day to die.

Grim den vänlige finns numer i hundhimlen och nu kan han åter springa obehindrat. Samt nosa på varenda fläck han vill utan att bli bortdragen, äta tills hans stupar, slicka på vad äckel han nu kan hitta.
Jag vet, det var dags nu. Vi har haft honom till låns i flera år redan, i jämthundsår räknat.
Jag hade tänkt skriva något nice här men jag orkar faktiskt inte riktigt just nu utan att få en klump i halsen. Således avslutar jag med en bild från i somras:

Jag tände ett ljus för honom ikväll och grät en skvätt.


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home