En odyssé runt två kvarter

Morgonens promenad gick över förväntan. Behöver fortfarande bära eller butta in Nemi i hissen, ja redan ut från lägenheten (hon står förväntansfullt och smågläfser vid dörren medan jag tar på halsbandet men när det sedan är dags backar hon in i lägenheten igen), men när väl färden i den läskiga lådan är klar skuttar hon ur hissen och ut på gården.

Gården är en lagom plats att utforska för lilla lantis-Nemi. Ingen trafik eller massa människor, men massor med nya dofter. Gårdagen ägnades mest åt att utforska gården (förutom en promenad till ett torg i närheten där jag satte mig på en bänk medan hon gnydde ängsligt under den innan hon slutligen vågade sig fram och nosa runt) och nu på morgonen prövade vi att gå lite längre. Hon gick nästan hela vägen själv och ville inte bli uppburen förrän på slutet (fast jag är en elak matte nu som endast bär henne över övergångsställen och liknande) OCH hon både kissade och bajsade UTOMHUS!

Det ni. Massor med beröm och sedan fortsatte hon upptäcksfärden så där farligt långt bort från hemmet (cirka 400 meter uppskattningsvis), skällde på en barnvagn, en fotgängare samt morrade åt en parkerad bil, gnydde upphetsat och ville fram och hälsa på två kråkor och en duva och försökte inte backa ur kopplet en endaste gång. Det var rent av så att hon skuttade in i hissen efteråt utan att tänka sig för.