Nemi är MIN hund

Man hittar oftast Nemi PÅ fötterna...

Det framgår med all önskvärd tydlighet + extra allt on top. Vart jag än går galopperar hon efter, och skulle jag gå in på toa utan henne gnyr hon utanför och kissar på golvet i ren protest. Det spelar ingen roll att både husse och lill-matte är i rummet, är inte stor-matte där så kan man inte slappna av. När jag jobbar i köket ligger hon på mina fötter, sitter jag i soffan ligger hon antingen på golvet nedanför eller i soffan hos mig. Vid mitt skrivbord ligger hon under bordet eller - helst - inslingrad i stolens rullben. Ibland är jag dum och leker "gömma matte" - dvs kryper bakom något när Nemi ser på - och då gnyr hon högt och springer efter för att se vart jag tog vägen.

I morse gick husse upp tidigare och försökte locka ut henne från sovrummet, men eftersom jag fortfarande låg kvar stannade också Nemi kvar. När husse kom in nån timme senare för att väcka mig gav Nemi upp ett skall mot inbrottstjuven...

Nätterna går bra, inget gnäll alls. Däremot väcks man nån gång runt fyra av att hon oroligt trampar runt och då får man ta upp henne till tidningarna för att kissa (inte en chans att jag skulle hinna klä på mig och ta hissen fem våningar ner för att få ut henne på gården).

Efter det tycker Nemi att det där med att sova är jettetråkigt, det är dags att leka. Ju. Förslagsvis med mattes hår eller näsa. Slutligen somnar vi dock om allihop.

Att leka är kul, med alla familjemedlemmar. Igår var det så kul och spännande att leka med lill-matte att jag fick ransonera det, för Nemi blev till slut så exalterad att hon kissade och bajsade precis hela tiden och överallt. Annars börjar hon bli duktig på det där, och säger åtminstone ifrån att hon vill ut och sätta sig. Kissandet inomhus lär pågå ett tag till.

Och hon har lärt sig "sitt". Åtminstone inbillar jag mig det, fantastiskt vad man kan åstadkomma med en liten bit pannkaka. Och hissen är inte alls läskig längre utan hon rusar in i den och sätter sig fint medan vi åker upp eller ner. Hon är så duktig. Däremot var hon mycket missnöjd över dagisbarnen i morse. De var ju och lekte på hennes gård! Först stannade hon tvärt, synbarligen förvånad och missnöjd, följde motvilligt efter mig när jag lockade på henne men precis när vi skulle in i porten vände hon sig om och gav skall... heh, hum.

"Nej jag lovar, hon äter inte barn så länge hon är mätt."