Min bilder
Namn:
Plats: Sweden

Helena Cardell är en morgontrött, bitsk, omtänksam, romantisk, exhibitionistisk tonårsmorsa som lättast charmas med champagne, mörk choklad och rött godis. Hon rodnar klädsamt vid ärliga komplimanger, tre glas rödvin eller när hon upptäcker att de blå plasttossorna fortfarande sitter kvar på skorna när hon kommer ut från vårdcentralen. När Helena vill ha roligt bjuder hon vänner på middag, hänger på Söders Hjärta eller garvar åt Eddi Izzard, Green Wing eller Absolutely Fablulous. Helena är fjolligt förälskad i sin sambo Erik och jämthunden Grim (må han få mycket godis i sin hundhimmel), och hon får något fuktigt i blicken när hon ser Rammstein live. Numer har familjen även utökats med schäferbruden Nemi.

torsdag, december 15, 2005

...och Nemi blir blöt om både tassar och nos

Nemi har fått en egen korg. Den består egentligen av en gammal brödlåda som vi lagt en tjock filt över, de mer fancy korgarna kan vi ju titta på när hon behagar växa klart.

Jag har för tillfället placerat korgen brevid min säng, och medan jag gjorde i ordning den igår hoppade hon gärna ner i den och la sig till rätta. En gammal t-shirt jag använt några dagar lades ner hos henne och hon stoppade nosen under och såg ut att trivas.

Så länge jag befann mig i rummet vill säga.

Nå. Vid läggdags hoppade hon först ner i korgen, men när nu jag uppenbarligen inte tänkte dela hennes sovläger där i ville hon upp i min säng. När jag inte gjorde någon ansats att lyfta upp henne började hon gny och rusa runt sängen i sina försök att ta sig upp själv. Jag lockade tillbaka henne till korgen men den såg hon enbart som den trampolin hon behövde för att - om hon tog sats från dörren - kunna hoppa upp i sängen med med ett språng. Med en lättad suck la hon sig demonstrativt så mycket på mig som det bara gick.

Well, jag kommer nog på en plan så småningom.

Idag har Nemi badat igen, denna gång av en anledning. Under rundturen på gården i kväll gick hon med nosen i backen hela tiden, runt hela gården och svansen gick som en propeller. Mycket väta och mycket sandlådesand fanns det överallt, och ibland stannade hon till för att - likt alla andra barn - käka lite sand. Efter en stund blev hon så trött av allt sandätande att hon var tvungen att lägga sig ner i den blöta sanden. Ergo - bad vid hemkomsten.

Men bada är KUL. I med hund och en boll i badkaret och sist i med proppen. Häll på vatten. Först är hon bara koncentrerad på bollen, men när vattnet nått ett par centimeter går hennes uppmärksamhet över till det där blöta, plaskiga.. kuliga... Som en intvålad säl for hon runt i badkaret, ömsom försökandes att döda vattnet genom att hoppa på det, ömsom krafsa undan alltihop.

Så drog jag ur proppen... NOOOOOOOOO, nononononooooooo! Allt vatten försvinner, genom det där retsamma lilla hålet, måste bita tag och fånga innan det försvinner helt.

Det gick inte så bra.

Torkas efter bad är däremot INTE kul, och hon gnyr som om man utsatte henne för omänsklig tortyr (hon hålls ju FAST!).