Utelek

Igår var en buzy day för Nemi. Först och främst var hon tvungen att gå upp redan vid femtiden eller så vilket sambon (som inte är lika död som jag på mornarna - ens efter bristfällig sömn) tog hand om. Sedan försvann matte iväg till jobbet och husse gick promenad till Monteliusparken där hon fick springa lös - men där fanns massor med andra hundar.

Mycket pip och ynk fast så nyfiken och leksugen så hon inte visste vilken tass hon skulle stå på där hon sprang mellan husses ben.

Som om nu inte detta var nog kom det hem en vuxen schäfertik - Kicki - till oss igår... tikar är något skarpare mot valpar än hanar är, fast det var ju ingen nyhet. Däremot blev det spännande igen då Nemi följt av Kicki åter togs ut till Monteliusparken och Nemi fick se allt som den Kicki kunde göra - typ springa lodrätt uppför en bergvägg å lite sånt. Nemi följde tätt efter och försökte göra likadant.

Idag är matte ledig och kunde således själv ta med Nemi till parken igen. Denna gång var det inga hundar där till att börja med så matte fick själv agera byte som Nemi sprang efter och med ett språng upp högg i låret... ett utmärkt tillfälle att träna på "loss". Det går bra nästan varje gång.

Efter en stund hörs ett himla skällande uppifrån trappen ovanför - det är en av hundarna från igår - en tvåårig hane i Nemis storlek - som tycks känna igen Nemi för han vill genast komma ner och leka. Nemi är inte riktigt med på noterna där så det var en del gny och ynk igen innan leklusten tog över och de satte av i full karriär.

Nya marker

Man börjar vänja sig så smått vid att ha hund och tycker att dagarna lunkar på i samma takt. Fast Nemi skulle nog inte hålla med. Bara under den senaste veckan har hon fått åka buss, tunnelbana och rulltrappa för första gången, och igår var det veterinärbesök. Dessutom har jag tagit henne på lite längre promenader än vanligt samt tagit med henne på ett besök hos en polare (med två barn och två katter) så mycket nya marker bli´re.

När det var svinkallt häromdagen (allt under 15 plusgrader definierer jag iofs som svinkallt men nu var det faktiskt 7 minusgrader) sydde jag ihop en liten fleeceväst åt Nemi. Som vuxen räknar jag med att hon kan hålla värmen men än så länge tycker jag det är lika bra att klä på henne något när det är kallt.

Jag tyckte att hon blev jättefiiiin...

...men det tyckte inte Nemi och sedan ägnade hon en halvtimme åt att försöka dra den av sig.

"Ligg" har numer smugits in i repetoaren och med en halv köttbulle framför nosen har hon nu börjat hajja i ungefär vilken riktining vi vill ha henne.

Jag ligger ju, vad tjatar ni om?!

Nemi är för övrigt väldigt svartsjuk och kommer och ska lägga sig i/emellan varje gång jag visar någon som helst ömhetsbetygelse mot husse. Det må vara lite charmigt men egentligen smått jobbigt...

Än så länge har hon inte riktigt kopplat kök -> mat eller husse/matte vid diskbänken -> matlagning -> godisbit till Nemi? eller för den delen att det vi stoppar i munnen kan vara något som intresserar henne. Således tigger hon inte. Än. Fast håller man något väldoftande mitt framför nosen på en stackars svältande hund får man väl faktiskt stå ut med lite, eller hur?

Nytt år

Helldog...

Så har äntligen julhelger och nyår passerat. Under veckan som gått har Nemi hunnit träffa Balder ännu en gång - nu gick det ännu bättre (och på slutet försökte hon hoppa upp på hans rygg...)

Nemi har även blivit i stort sett rumsren. När hon väl kopplat sammanhanget gick det fort att få in rätta knycken och nu är hon jätteduktig på att säga ifrån när hon behöver komma ut. Varefter hon utvecklas blir det dessutom allt mindre bråttom ut så olyckor inomhus är i princip obefintliga som det ser ut nu.

Efter tips från svärmor gjorde jag hundgodis till vovven - blodpuddig torkad i ugn och skuren i småbitar. Det går nästan att lära Nemi att hoppa genom brinnande ringar med detta som lockbete. På nyårsafton fick hon dock smaka en liten liten bit oxfilé -och sedan satt hon PÅ kockens fötter under resten av matlagningen.

Jag vet vad du har där och jag kommer slå tassvolter om så krävs...

Vid det här laget kan hon "sitt" och "kom hit" (oftast i alla fall) samt att ta godbiten fint i stället för att hugga av givarens fingrar. Vi tragglar oupphörligt med att få henne att inte bita SÅ hårt vid lek. Går bra nästan jämt. För att vara så bitig som hon är har varken skor, möbler eller strumpor demolerats utan hon håller sig till sina bitleksaker.

Nyår ankom med viss nervös spänning. Orolig för hur Nemi skulle reagera på alla smällare och fyrverkerier gick jag med viss tvekan ut med henne. Dan före nyårsafton passerade vi ett par ungdomar som höll på med några jävla smällare och Nemi blev - inte rädd. Likaså på nyårsafton gick vi i närheten av någar som smällde av raketer och smällare - jag var ouppmärksam och såg inte vad de höll på med - men den enda reaktion Nemi visade var att spetsa öronen och nyfiket streta åt det hållet. Dock ville jag inte utmana ödet så vi gick vidare.

Vid tolvslaget stod vi alla på balkongen och tittade på fyrverkerier och Nemi var med hela tiden.

På balkongen

Snö är så kul att man nästan kissar på sig. Med ett skutt hoppar Nemi ner i de största snödrivorna och sedan far hon runt så snön yr. Då och då stannar hon upp och sticker upp huvudet med snö på nosen. Tankfullt knaprar hon på en snöklump.

Ursäkta, men kan ingen slå på vattnet nån gång?